Nu kommer vi till något av det allra vackraste med DAS, men kanske också det mest utmanande. Den där stunden då vi som leder beforskandet bjuder in en större grupp deltagare att göra olika handlingar vi designat åt dem, och sedan reflektera kring vad de lär sig av det. Vi kallar detta praktiska arbete för en sorts ”Digital Datadriven Dialog” (DDD), eftersom vi bjuder in till en dialog som sker främst digitalt och som därigenom genererar empiriska data av hög kvalitet vi sedan kan analysera tillsammans. Det vackra är att vi då lyckas fånga ögonblick av djup mänsklig insikt, att vi får syn på mönster som kan göra skillnad för många, och att vi skapar ett kollektivt lärande som väcker energi, bygger gemenskap och skapar tillit. Vi får klokare beslut och mer förankrad förändring.
Att leda en DAS-studie är i grunden ett ledarskapsuppdrag, en roll som väcker känslor av alla de slag – stolthet men också osäkerhet, inspiration men också förvirring, förtrolighet men också ensamhet. Det handlar om att leda andras lärande – en annorlunda sorts ledarskap jämfört med att leda produktion eller andra vardagliga göromål. Det är en roll som ligger någonstans i mitten mellan chef och medarbetare. Ibland kallas rollen för mellanledare, vilket illustrerar något av ett dilemma. Rollen som lärledare saknas i de allra flesta organisationsdiagram, men sköts ändå informellt av många. Detta är en inneboende oklarhet som gör att DAS kan vara en utmaning att få igång i många verksamheter. Så kallat ”imposter syndrom” är vanligt. Vem är JAG att ta på mig ledarskapet för andras lärande?
Är det den formella chefen som ska axla rollen som lärledare / studieledare / mellanledare? Kanske, men inte nödvändigtvis. Det kan faktiskt vara en fördel att inte vara deltagarnas formella chef, eftersom de då kanske känner sig lite mer avslappnade och då skriver lite mer öppet och ärligt om utmaningar och problem de upplever. Vilket ofta är där lärandet är som störst. Samtidigt finns det många ledarstilar som passar väl in i DAS, exempelvis det transformativa eller coachande ledarskapet, som fokuserar på engagemang, mening och personlig utveckling. Vad vi ofta ser i praktiken är att den formella chefen ger en nära medarbetare i uppdrag att leda beforskandet.
DAS bygger på att många människor reflekterar ofta och kort, helst i direkt anslutning till en genomförd handling. Som vi redan varit inne på i kapitel 1 och 2 så är därför ett digitalt verktyg som Loopme en förutsättning för att DAS ska fungera i praktiken. Utan digitalt stöd skulle det snabbt bli ohanterligt med hundratals reflektioner och tusentals taggar och känslolägen som ska samlas in, sorteras, analyseras och återkopplas på skyndsamt. Med ett digitalt verktyg blir det istället möjligt att skapa en rytm som fungerar i en stressig vardag. I detta kapitel kommer vi till hur detta ”samspel” går till i praktiken.
5.1 IT-stöd för datadriven dialog: ”bollen” som gör en ny praktik möjlig
Det digitala gränssnittet fungerar som en forskningsinfrastruktur i miniatyr – en plats där vardagsdialog och vetenskap möts. Det är därför vi kallar det vi gör i Loopme för en Digital Datadriven Dialog. Ett begrepp som myntades av Per-Erik Holmén, en utvecklingschef i Skåne som ville sätta ord på vad det var vi gjorde tillsammans i Loopme. Vi kallar denna nya kategori av digitala verktyg för Vetenskaplig Social Media (VSM) – en social media-plattform designad inte för marknadsföring eller underhållning, utan för forskning och lärande. Ett VSM-verktyg är också en demokratisk plattform – alla får lika mycket utrymme, alla röster syns i datan. Varje reflektion lagras strukturerat utifrån uppdrag, studieledaren kan lugnt fokusera på sitt flöde av reflektioner och svara så skyndsamt det går, och hela gruppen kan sedan följa sitt gemensamma lärande över tid.
Man kan betrakta DAS som en ny sorts “sport” vi har uppfunnit och som många verkar gilla. DAS är som ett digitalt lagspel där handling, reflektion, data och dialog smälter samman. Några formulerar handlingar, många provar dem, alla lär tillsammans genom att skriva, läsa och tolka. Det är vetenskap som känns i hjärtat, en gemensam upplevelse av samspel snarare än en torr metod. Det digitala VSM-verktyget Loopme är här vår “boll” som gör samspelet möjligt: den håller ihop allt. Bollen måste vara lätt, följsam och pålitlig, så att reflektioner kan flyga fram och tillbaka utan att tappa fart eller mening.
En bra ”boll” känns nästan osynlig – den stör inte spelet, den bär det. Bakom ligger åratal av noggrann sömnad via design, programmering, testning och justeringar. Varje funktion – uppdrag, taggar, känslolägen, kommentarer – är som sömmarna i lädret, var och en nödvändig för att helheten ska hålla formen. När bollen är välsydd och välpumpad uppstår något magiskt: spelet flyter, människor lär, och data börjar tala. Precis som i all sport måste spelet upplevas snarare än förklaras. Först när man själv kliver in på planen och spelar ihop med andra förstår man på riktigt spelets djupare mening. Om inte bollen är paff då – pumpad med uppdrag och taggar som inte känns meningsfulla.
Figur 5.1. IT-stödet är ”bollen” som möjliggör en ny gemensam ”sport” vi kallar DAS. Liknelse och begrepp i figur hämtade från Couldry & Hepp, 2018, s.63-78.
Läs mer:
Couldry, N., & Hepp, A. (2018). The mediated construction of reality. John Wiley & Sons.
Blogginlägg på vbes.se ”Vi uppfann en ny sport” – https://vbes.se/2023/01/15/en-ny-sport/
5.2 Att konfigurera en DAS-studie
Det första studieledaren gör i IT-stödet är att starta en grupp för gemensam handlingsbaserad reflektion. Gruppen kan vara ”hierarkisk” – bara studieledaren kan läsa deltagarnas reflektioner, eller ”platt” – alla kan läsa varandras reflektioner. En hierarkisk grupp ger en mer förtrolig och relationell känsla, medan en platt grupp kan skapa större engagemang genom att det pågår mer aktivitet i gruppen som varje deltagare kan ta del av i det sociala ”flödet”. Det går också att ha två grupper parallellt – en hierarkisk grupp för det mer förtroliga och personliga lärandet, så att deltagarna vågar skriva även om det som inte gått så bra, och en platt grupp för det kollektiva lärandet och analyserandet i mer generella ordalag.
Studieledaren konfigurerar först sin nya grupp med de uppdrag och taggar som designats för ändamålet, och bjuder sedan in alla deltagare att gå in och läsa uppdragen och reflektera när de genomfört dem. I Loopme finns ett bibliotek med färdiga uppdrag och taggar, de så kallade innehållspaketen. Ett sådant paket går att importera in i en nyskapad grupp. Efter import får man sedan välja vilka av alla uppdrag som ska vara synliga för deltagarna. Det går att ändra varje uppdrag också. I större studier brukar jag skapa ett eget innehållspaket med en gemensam uppsättning uppdrag och taggar som jag sedan importerar till flera olika grupper. Då kan jag analysera utfall för samtliga grupper sammantaget, vilket är kraftfullt och tidsbesparande.
Är deltagarna ovana vid DAS kan det vara bra med ett allra första uppdrag som bjuder in till ren reflektion. Det kan handla om förväntningar, eller om att introducera sig, eller om att reflektera lite inledande kring den beforskningsfråga som ska utforskas tillsammans.
Figur 5.2. Så här ser det ut när man väljer vilken grupptyp man vill ha i Loopme.
5.3 Introducera beforskningen tydligt – syfte, varför, hur
Första gången deltagare bjuds in till en DAS-studie behöver det förklaras några saker. Varför ska vi ens reflektera tillsammans? Vad är det övergripande meningsfulla syftet? Vad förväntar vi oss för vinster med detta? Hur länge pågår DAS-studien? Varför ser uppdragen och taggarna ut som de gör? Vilka effekter vill vi se? Hur mycket tid tar detta?
Berätta gärna att DAS inte handlar om att mäta eller bedöma, utan om lärande och att utveckla verksamheten tillsammans. Berätta också om din beforskningsfråga, hur den kom till och varför den är angelägen. Förklara de tre stegen i DAS – design, action och sampling/analys, kanske med en enkel figur. Förklara att ni tillsammans kommer att pröva, reflektera, läsa och analysera, och att lärandet sker längs hela vägen, inte bara i slutet. Har deltagarna fått vara delaktiga i design av uppdrag och taggar blir det också enklare att skapa engagemang nu när DAS-studien sjösätts i skarpt läge.
Det kan kännas läskigt att introducera ett nytt digitalt verktyg som kräver registrering och inloggning. Samtidigt är vår erfarenhet att IT-stöd som Loopme är en mindre tröskel för deltagarna än mycket annat i en DAS-studie. Det kan vara klokt att inte göra en alltför stor grej av just IT-stödet, utan att istället lägga huvudfokus på det meningsfulla syftet med systematisk individuell reflektion och återkoppling. Det finns alltid personer som klagar på IT oavsett utformning, eftersom IT är en vanlig källa till irritation i folks liv. Det får vi ha respekt för, men låt det bara inte ta för stor plats.
Avsätt gärna 15-20 minuter på ett möte till att under tystnad reflektera tillsammans på allra första uppdraget, som gärna får bestå av ren reflektion. Då kan du gå runt och hjälpa dem som kanske fastnat i inloggning och annat IT-strul. Det kan också fungera bra att maila ut en länk till alla deltagare några dagar innan en träff, och så får de på egen hand ta sig in, registrera sig och göra sin första reflektion i lugn och ro. I ett mail kan det dock bli svårare att förklara syftet ordentligt. Gör det då muntligt så snart tillfälle ges.
Figur 5.3. Under fliken ”Medlemmar” på din grupp i Loopme kan du bjuda in deltagare. Vill du bjuda in andra studieledare som ska leda deltagarnas lärande, välj koden eller länken till vänster. Vill du bjuda in deltagare så välj koden eller länken i mitten.
5.4 De första avgörande veckorna – feedback, takt, deadline
Nu när dina deltagare bjudits in till en grupp så har datainsamlingen påbörjats. Första veckorna skapas deras första intryck, och då är det extra viktigt att vara aktiv. Så fort du fått in några reflektioner, ge lite feedback. Om det kommer frågor om studien eller metodiken, svara snabbt. Om någon har problem att logga in, hjälp dem om du kan. Använder ni Loopme så kom ihåg att de har en support som snabbt kan hjälpa användare.
Feedback bör ges snabbt, helst inom 1-2 dygn, eftersom tempo signalerar att reflektionen är värdefull. När flera studieledare delar på ansvaret kan man turas om att svara, men tonen ska alltid kännas mänsklig, nyfiken och respektfull. Skriv som du skulle tala till en kollega du respekterar – personligt, uppmuntrande och med fokus på lärande snarare än prestation. Jag brukar ta fasta på någon specifik detalj i deltagarens reflektion, och utveckla mina tankar kring just den detaljen på ett personligt sätt. Ibland ställer jag en uppföljande fråga, särskilt om min nyfikenhet väckts i relation till min beforskningsfråga.
Första tiden är det också bra att vara lyhörd inför takten i din DAS-studie. Har deltagarna fått tillräckligt med tid på sig? Kommer uppdragen i lagom takt och ordning? Behöver uppdrag eller taggar revideras utifrån nya insikter du fått sedan starten? I Loopme finns också en matris där du ser vilka deltagare som gjort vilka uppdrag, se Figur 5.4 nedan. Har alla fått en kommentar? Varje grön bock i matrisen ska ha en liten pratbubbla under sig, då har de fått en kommentar. Ser du att några deltagare halkar efter i uppdragen, hör gärna av dig till dem och fråga om de behöver hjälp.
En röd punkt i matrisen betyder att reflektionen skickades in efter deadline, om en sådan är satt. Det är bra att sätta deadlines på uppdrag, för då skickas påminnelser ut automatiskt. Men det är inte alltid det passar med en deadline, man vet inte alltid när i tiden ett uppdrag kan genomföras. Det passar inte heller med deadine på valfria uppdrag.
Figur 5.4. Under fliken ”Uppdrag” på en grupp i Loopme finns denna matris.
5.5 Ge deltagarna en analysöversikt relativt tidigt
Ju tidigare du som studieledare kan bjuda alla deltagare på en tidig överblick över deras reflektioner hittills, desto bättre är det. Ett 20-tal reflektioner från 1-2 uppdrag brukar räcka för att ge ett tidigt smakprov på analysförmågan med DAS. Ännu bättre blir det om du har fått in ett 100-tal reflektioner på säg 4-5 olika uppdrag. Då kan du dessutom jämföra de olika uppdragen med varandra via uppdrags- och taggmatrisen som visades i figurerna 1.9, 2.3 och 3.3 ovan, och även nedan här.
Jag brukar visa tre olika saker i en tidig analysöverblick. Först och främst sätter jag ihop ett litet analys-”potpurri” bestående av (1) en uppdrags- och taggmatris, (2) ett spindeldiagram, (3) en taggöversikt och (4) en matris över vilka uppdrag som gjorts av vilka (med namnen dolda), se figur 5.5 nedan. Jag går till respektive översikt i Loopme, tar en skärmdump via knappen ”PrintScreen” på datorn, och klistrar in bilderna i ett Powerpoint-dokument. Sen visar jag den bilden för alla deltagare.
Jag brukar också göra en AI-sammanställning av mönster i allas reflektioner som jag visar deltagarna, via AI-funktionen i Loopme. Ett 20-tal reflektioner brukar räcka för att visa ett tiotal mönster, men med fler reflektioner så blir mönstren mer intressanta. Sen brukar jag klippa ut några citat från särskilt intressanta reflektioner och visa upp för deltagarna. De bör då vara anonymiserade.
Om du redan fått in en hel del intressanta reflektioner kan du skriva ut ett analysmaterial på papper, men då närmar vi oss det som kallas för ett kollegialt analysmöte, och det beskrivs närmare i nästa kapitel. I detta skede är syftet inte att inleda en fullskalig analys tillsammans med alla, utan snarare att ge dem en liten försmak, för att stärka dem i deras motivation och upplevda meningsfullhet med att pröva och reflektera.
Figur 5.5. Analysöversikt med några olika vyer från Loopme för att ge en tidig överblick.
5.6 Förtroende, integritet, etik, anonymitet, risker
En DAS-studie bygger på relationell tillit. Detta är kanske det som skiljer DAS allra mest från klassiska enkäter. Även om samtalet sker i skrift och i det digitala rummet så liknar det ofta snarare ett förtroligt muntligt samtal. Ibland rentav lite som en djupintervju. Deltagarna delar ofta personliga tankar, känslor och erfarenheter i sina reflektioner – sådant som i vanliga fall inte lämnar det inre samtalet. Som studieledare förvaltar du därför något mycket värdefullt. Det är viktigt att visa respekt, vara tydlig med syfte och agera varsamt. Tala öppet om hur materialet ska användas, vem som får läsa och vem som inte får läsa, hur anonymitet hanteras och att allt syftar till gemensamt lärande, inte granskning. En tydlig etik skapar trygghet.
I Loopme finns det funktioner för GDPR-stöd som måste användas, se figur 5.6 nedan. Den övergripande principen bakom GDPR-lagstiftningen är tydlig – det är syftet med att spara personuppgifter som är avgörande. Med ett legitimt syfte går det bra att spara personuppgifter under rimlig tid. Var därför noggrann med att beskriva syftet i gruppens fält ”Varför behöver du lagra datan denna tid?”. Ange också en tidsrymd för hur länge reflektioner ska sparas som är rimlig utifrån detta syfte.
Undvik helt att hantera särskilt känsliga uppgifter, definierat i GDPR-lagstiftningen som personers hälsa, etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelser, fackliga tillhörighet eller sexuella läggning. Informera alla deltagare om att sådant inte får vara med i deras reflektioner. Ta bort sådant om du ser att det ändå kommer in.
När du delar citat från deltagarnas reflektioner med alla, se till att de inte kan härledas till en viss person. Ta bort namn och händelser som är alltför specifika. Försök bevara citatets kärna, och samtidigt skydda den som delat något personligt. Det kan också vara bra att förvarna om att det alltid finns en liten risk att andra listar ut vem som skrivit något. Bäst är att aldrig dela sådant som på riktigt kan orsaka skada om det av misstag sprids.
Figur 5.6. Funktion för att ange datalagringstid och syfte för en grupp i Loopme.
5.7 Svarsfrekvens och reflektionsdjup – vad man kan förvänta sig
Vid allt vetenskapligt arbete och i all datainsamling finns det utmaningar med svarsfrekvens. Så är också fallet vid DAS-studier, och det är helt normalt. Alla deltagare som bjuds in kommer inte att reflektera. Alla uppdrag kommer inte genomföras av alla. Alla reflektioner kommer inte vara djupa och intressanta. Det är vanligt att hälften av deltagarna är relativt aktiva. Bland övriga hälften så sjunker aktivitetsgraden ofta gradvis ner till noll. Att runt 20% av deltagarna inte gör ett enda uppdrag är normalt, särskilt om deltagande är obligatoriskt. Sånt är livet. Det är också vanligt att se en uttröttningseffekt – för varje nytt uppdrag så sjunker svarsfrekvensen något.
Det finns mycket som kan göras för att bibehålla en hög svarsfrekvens. Ovan skrev vi om hur en DAS-studie bör introduceras för att skapa motivation och meningsfullhet, men det formella ledarskapet spelar också stor roll. Om högsta chefen på en arbetsplats är med vid starten och även ofta nämner DAS-arbetet löpande så ökar svarsfrekvensen. Påminnelser är viktigt, och kan ges i många olika former – manuella, relationella och automatiska. Vi människor är glömska när det kommer till utveckling, och tenderar att slukas upp av en hektisk rutinvardag. En väl designad DAS-studie gör stor skillnad för svarsfrekvensen – lagom antal uppdrag som känns meningsfulla och värdeskapande för deltagarna att genomföra. Ett relationellt fokus från studieledarna bidrar också mycket till svarsfrekvensen.
Att skriva ner sina personliga djupa tankar i skrift är en ovanlig aktivitet i vårt stressade och hårt effektiviserade samhälle. Reflektionsdjupet stärks därför ofta ganska snabbt när en DAS-studie drar igång, eftersom deltagarna snabbt blir bättre på djup skriftlig reflektion. De inspireras också ofta av goda exempel på andras reflektioner, vilket stärker reflektionsdjupet. En bra nivå på feedback stärker också reflektionsdjupet, eftersom deltagarna då känner att deras tankar tas på allvar och uppskattas. Det känns då mer meningsfullt att bjuda på sina djupa tankar. Gibbs klassiska reflektionscykel som visas i figur 5.7 nedan kan användas som stöd för studieledare i att ge strukturerad feedback som triggar djupare reflektion. Att avsätta tid för reflektion när alla ses fysiskt är ett effektivt sätt att få upp både svarsfrekvens och reflektionsdjup. Att ge deltagarna 20 minuter för reflektion under tystnad är ofta väldigt uppskattat. Rummet fylls av ljuvligt tangentbordsknatter när alla tänker på djupet samtidigt.
Figur 5.7. Gibbs reflektionscykel för fördjupad strukturerad reflektion.
Läs mer:
Gibbs, G. (1988). Learning by doing: A guide to teaching and learning methods.
5.8. Avsluta med en meta-reflektion – reflektera kring reflekterandet
Ett bra sätt att avsluta en DAS-studie kan vara att be deltagarna titta tillbaka på alla uppdrag de genomfört, läsa sina tidigare reflektioner, och sedan försöka summera alla lärdomar från hela förloppet. När människor läser sina egna reflektioner i kronologisk ordning blir lärandet synligt på ett sätt som annars lätt försvinner i vardagens brus. De ser hur deras tankar fördjupats, hur känslolägen varierat och hur deras insikter vuxit fram gradvis. Det skapar ofta stolthet, mening och en känsla av sammanhang. Detta kan med fördel kombineras med det som i nästa kapitel beskrivs som ett kollegialt analysmöte.
Det kan också vara bra att ge ett avslutande uppdrag som handlar om att reflektera över själva DAS-processen. Hur har det varit att arbeta utifrån DAS? Vad har varit bra respektive utmanande med det? Dels ger det stöd för studieledare som kanske tvivlar på sig själva, dels kan reflektionerna användas för att stärka det fortsatta DAS-arbetet.
Figur 5.8. Ett exempel på fyra uppdrag som stärker metareflektionen.
5.9 Den reflekterande praktikern – Schöns idéer i praktiken med DAS
Donald Schön beskrev redan på 1980-talet en skicklig yrkesutövare som en reflekterande praktiker – en människa som inte bara gör, utan också tänker och reflekterar djupt i görandet. Hon agerar i komplexa situationer där manualer inte räcker, och lär genom att stanna upp mitt i handlingen (reflection-in-action) och efteråt analysera vad som hände (reflection-on-action). Schön menade att vi behöver reflektera för att förstå vårt eget handlande i situationer där det inte finns färdiga svar, för att kunna tänka medan vi gör, och därigenom ständigt förfina vårt professionella omdöme.
DAS hjälper oss med precis detta. När vi ber deltagare reflektera i en viss takt utifrån korta uppdrag så skapar vi utrymme för reflection-in-action: deltagaren handlar och tänker samtidigt – skriver i direkt anslutning till händelsen, får snabb respons och justerar nästa handling. När vi visar en tidig analysöversikt och låter gruppen tolka mönster, flyttar vi fokus till reflection-on-action: deltagarna kliver ur situationen, ser helheten och drar slutsatser tillsammans.
Valet av hierarkisk, platt eller hybrid grupp formar de sociala villkor som krävs för att bli reflekterande praktiker – förtrolighet när det behövs, synlighet när det gagnar det kollektiva lärandet. Principer för integritet och anonymitet ger den etiska ramen som gör reflektionen möjlig utan att människor stänger sig av rädsla. Åtgärder för att öka svarsfrekvens och reflektionsdjup är det hantverk som krävs för att hålla rytmen igång så att reflektion faktiskt blir av i en stressig vardag.
Slutligen gör Digital Datadriven Dialog via ”bollen”, IT-stödet Loopme, Donald Schöns idéer skalbara. Det digitala verktyget fångar de flyktiga stunderna av tänkande-i-görandet och lagrar dem som spår som kan återbesökas senare, vid analysmöten och i metareflektioner. Så byggs, steg för steg, en kultur av reflektion och en lärande organisation där människor både agerar skickligt och lär sig tillsammans som kollektiv.
Att vara lärledare i en DAS-studie handlar därmed i grunden om att handgripligen skapa ytterst konkreta strukturer för andras lärande reflektion i vardagen. Hålla processen levande, se till att uppdrag genomförs, att reflektioner skrivs och att återkoppling ges i tid. Det kräver att du balanserar stöd och krav, är både tydlig och lyhörd, och ser till att lärandet inte fastnar i ord och prat utan också leder till handling och insikter på pränt. Du leder genom att ställa bra frågor och skapa tillfällen där andra får pröva och tänka själva. Att leda andras lärande innebär att hålla fokus på syftet, bygga tillit och hjälpa gruppen att se mönster i det som sker. När du lyckas med detta växer en lärande kultur fram. Reflektion blir en naturlig del av arbetet, inte något extra, utan ett sätt att tillsammans förstå, förbättra och förfina det alla gör. Du sätter bollen i rullning, håller spelet igång, ser till att alla får vara med i spelet. Men det är deltagarna som spelar.