Det här kapitlet knyter DAS till fem pelare och översätter var och en till praktik. Klinisk experimentering: hjälp före mätning; kör små, kontextspecifika interventioner; replikera över olika miljöer; håll etik och samtycke explicit. Pragmatism och abduktion: börja med problemet, behandla hypoteser som prototyper, pendla mellan ideal och begränsningar och låt framväxande mönster vägleda nästa design. Finkornig blandning av arbete + lärande: små åtgärder med snabb återkoppling; skydda några minuter för reflektion under produktionen; använd planera–agera–känna–reflektera-kadensen för att hålla lärandet kontinuerligt. Det inneboende värdet av djup reflektion och återkoppling: skriv för att tänka, spegla svar för att fördjupa insikten, svara inom 48 timmar och behåll en kort citatbank som organisationens kollektiva minne. Skriftligt kollegialt lärande via protokoll: standardisera tilldelningsspråk, skriv ner designprinciper, underhåll delade bibliotek med versionshistorik och anonymisera vid delning utanför gruppen. Kapitlet undviker akademiska omvägar; istället visar det hur dessa idéer gör DAS pålitligt, etiskt och skalbart i stökiga miljöer. Du kommer att avsluta med en sammanhängande mental modell som länkar metodval till resultat – och en verktygslåda för att hålla teori och praktik förstärkande varandra i varje cykel.