DAS (eller VV-metoden – Värdeskapande Vetenskapande) föddes ur ett behov som många känner igen: utvecklingsarbete som lovar mycket men stannar i dokument, möten och punktvisa enkäter. Vi ville ta forskningsmetodikens styrka in i vardagen, utan att kräva extra tid, specialister eller långa rapporter. Den första idén var enkel: låt människor göra små, designade handlingar i sin verklighet, be dem skriva några rader direkt efteråt om vad som hände och hur det kändes, och läs sedan mönstret tillsammans. Känslor spelar en nyckelroll därför att de fångar energi och friktion i stunden, innan minnet hinner jämna ut kanter.
Med åren har tusentals deltagare i olika sektorer provat detta sätt att arbeta, från utbildning och socialtjänst till vård, industri och offentlig förvaltning. Poängen är densamma överallt: små handlingar, tät reflektion, gemensam analys och snabba beslut. Det gör utveckling mer mänsklig, mer repeterbar och mer evidensnära. I den här introduktionen berättar vi varför metoden uppstod, hur den används och vad som händer när en organisation börjar arbeta i den här rytmen. Du kommer att se hur vardagsnära datainsamling blir möjlig, hur tillit byggs när man svarar snabbt på reflektioner, och hur ledare får underlag som faktiskt leder till förändring. Se gärna figuren som skildrar denna resa från första idé till kollektiv insikt.
1.1 Hur en DAS-studie går till
En DAS-studie (eller VV-studie) rör sig i tre tydliga steg som knyter ihop handling och lärande, se figur 1.1 nedan. Först kommer designen, där en liten studieledargrupp spetsar en enda verksamhetsnära fråga och omvandlar den till ett fåtal prövbara uppdrag och ett lagom antal taggar för önskade effekter och risker. Därefter följer görandet, där deltagare i sin vanliga vardag utför uppdragen och direkt efteråt skriver korta reflektioner, väljer taggar och markerar känsla. Under tiden svarar studieledarna, gärna snabbt, de speglar det som sagts och ställer ibland en nyfiken följdfråga. Det tredje steget är lärandet, när materialet läses i både satellitvy och gatuvy, mönster synliggörs och beslut tas för nästa cykel.
Roller och ansvar är enkla: studieledare designar, kommenterar och faciliterar analys; deltagare gör och reflekterar; chefer ger legitimitet och tar emot underlag för beslut. Varje steg är medvetet förenklat för att sänka trösklarna, men tillräckligt strukturerat för att skapa struktur i lärandet. I kapitlet återkommer vi till detaljerna, men här räcker det att minnas tre ord: designa, gör, lär. I figuren över stegmodellen syns hur flödet hänger ihop och varför tempot i återkopplingen är avgörande för kvaliteten.
Figur 1.1. Arbetsprocessens tre steg
Läs mer:
Lackéus, M. (2021) ”Den vetenskapande läraren”, kapitel 4.
1.2 Vad DAS används till och av vem
DAS är ett sätt att förvandla vardagligt arbete till lärande som går att analysera och agera på. Metoden används av ledare som vill fatta beslut på mer levande underlag, av medarbetare som vill utvecklas i sitt arbete och av organisationer som vill bygga en kultur där man lär gemensamt av små steg. Vi ser den i praktiken hos chefer som vill få fart på tvärfunktionellt samarbete, hos coacher som stöttar team genom förändringar, hos socialtjänsten som utvecklar olika tjänsteprocesser, och hos lärare som vill göra skolutveckling mer synligt.
I alla dessa fall blir reflektioner i stunden en källa till mönster som annars förblir osynliga. Möjligheten att kombinera korta texter med taggar och känsla gör att både berättelser och siffror bidrar. Demokratipoängen är viktig: vetenskaplig metodik behöver inte vara förbehållen forskare i akademin. När många kan delta i små experiment, läsa tillsammans och besluta nästa steg, förflyttas styrkan i forskningsmetoder närmare praktiken. Se figur 1.2 som visar typiska användargrupper.
Figur 1.2. Typiska användargrupper för DAS.
Läs mer:
Lackéus, M. (2025) ”Designed Action Sampling: Investigating emotional action through micro-reflections”. Bokkapitel under framtagande för antologi om vetenskapsmetodik
Lackéus, M. (2021) ”Den vetenskapande läraren”. 10 olika exempel i vinjettrutor genom hela boken.
Lackéus, M. (2025). “I have All the Feelings”: Navigating the Emotional and Practical Challenges of Research Method Innovation in Entrepreneurship Education ECSB 3E, May 20-22, Munich.
1.3 Några olika genomförda DAS-studier
Metoden har vuxit fram genom verkliga studier i olika miljöer, där varje sammanhang har slipat verktyget och metodiken bakom. I en serie studier om värdeskapande lärande prövades hur känsloladdade uppdrag för elever och studenter påverkar engagemang och kompetensutveckling. De korta reflektionerna gjorde nyanserna synliga i ett helt annat tempo än intervjuer kan erbjuda. Jonas Boströms arbete med “hajstudien” blev ett exempel på hur olika försök att införa patientnära vård i hälso- och sjukvården, systematiskt dokumenterade, kan förklara varför vissa aktiviteter tänder gnistan och andra inte. I Åstorps kommun har utbildningsförvaltningen använt DAS för att följa och förbättra olika delar av verksamheten, där de har publicerat lärdomar om vad som skapar rörelse i praktiken. Uddevallas stora lässtudie visade hur uppdrag och återkoppling kan driva både resultat och stolthet, något som också uppmärksammades externt via utmärkelsen Guldtrappan. Hässleholm har utvecklat praktiknära systematiskt kvalitetsarbete med en rytm som håller över tid, och forskaren Leigh Morgan följde caféägare som prövade konkreta beteenden och såg hur små justeringar förändrade kundmötet. Poängen med dessa exempel är inte att imponera med bredden, utan att visa hur samma enkla struktur gör det möjligt att förstå orsak och verkan i levande miljöer. Se figur 1.4 med tre omslag som sätter några av studierna i blickfånget.
Figur 1.3. Tre exempelstudier som bygger på DAS.
Läs mer:
Boström, J. (2025). Designing for Quality Emergence in Healthcare–Reflection and Action Mid Sweden University].
Boström, J., Heimer, M., & Lilja, J. (2025). Emergence of learning and quality-using scientific social media facilitating a complex adaptive space in healthcare. Journal of Health Organization and Management, 39(9), 266-283.
Brandt, P., & Viebke, H. (2023). Elever läser – en studie av lässatsning med hjälp av Skolverkets lärmodul. In S. k. FoU Skola (Ed.), SYNTES23 – Utvecklingsartiklar från lärarnas skolutvecklingskonferens 2023.
Lackéus, M. (2020). Comparing the impact of three different experiential approaches to entrepreneurship in education. International Journal of Entrepreneurial Behavior & Research, 26(5), 937-971.
Magnusson, A., Lackéus, M., Ohlsson, K., & Holmén, P.-E. (2023). Praktiknära SKA-arbete: En ny modell för ett mer meningsfullt och mer vetenskapligt systematiskt kvalitetsarbete
Morland, L., & Lever, J. (2024). Turn the handle everyday: developing circular practices in hospitality through auto action learning. Action Learning: Research and Practice, 1-19.
Viebke, H. (2020). Vilken effekt kan programmeringsundervisning ha på elevers lärande enligt lärarna själva? En effektstudie av möjligheter och utmaningar med programmeringsundervisning. Leda & Lära, In press.
1.4 Vad uppnås med DAS som inte annars går
Många organisationer känner igen trögheten i traditionella metoder. Enkäter kommer sent och saknar ofta kontext, intervjuer ger djup men är svåra att skala, observationer kräver tid och tolkas i efterhand. Analysen blir tung, resultaten landar glest och deltagarna upplever sällan att deras insats gör skillnad.
DAS angriper just detta glapp genom att flytta datainsamlingen till stunden då något faktiskt sker och knyta den till konkreta handlingar som flera kan pröva parallellt. För deltagaren innebär det stöd i egen utveckling, eftersom skrivandet gör tänkandet synligt och kommentarerna fördjupar. För chefen innebär det en löpande ström av insikter som kan omsättas i små, tydliga beslut utan att vänta på nästa rapport. För organisationen innebär det en lärandekultur där gemensamma mönster syns och där framsteg, hinder och risker blir delade fenomen, inte individuella bördor.
Det är denna kombination av tempo, förankring och analysbarhet som många saknar i annat utvecklingsarbete. Se jämförelsefiguren där vi ställer enkäter, intervjuer och DAS mot varandra utifrån tid, engagemang, skala och analysbarhet.
Tabell 1.4. Jämförelse mellan tre olika metoder. Intervjuer, SSM och enkäter jämförs och kontrasteras utifrån ett antal viktiga dimensioner.
| Dimensionera | Intervjuer | Designed Action Sampling / VV-metoden | Enkäter |
| Typ av data som samlats in | Muntligt tal och kroppsspråk framfört i förtroligt möte | Skriven text, siffror och känslor framförda i förtrolig social media | Siffror men ibland även skriven text levererad som anonyma svar |
| Typiskt antal respondenter i en studie | 15 | 15-100 | 50-500 |
| Kvantifierbarhet av resultat | Låg | Medium | Hög |
| Tidsåtgång för förberedelser | Låg | Låg | Hög |
| Tidsåtgång för datainsamling | Hög | Låg | Låg |
| Tidsåtgång för dataanalys | Hög | Låg | Medium |
| Geografiska utmaningar | Medium | Låg | Låg |
| Lämplig för att utforska komplexa problem? | Ja | Ja | Nej |
| Möjliga longitudinella studier? | Ja, men resurskrävande | Ja, som standard | Ja, men problem med svarsfrekvens/kausalitet |
| Generaliserbarhet av resultat | Låg | Medium | Hög |
| Lämplig för att skapa nya idéer och mönster | Ja | Ja | Nej |
| Tillåter anonyma respondenter | Nej | Delvis | Ja |
| Kontextkänslighet | Hög | Hög | Låg |
| Värde för deltagarna | Låg till medel | Hög | Låg till ingen |
Läs mer:
Lackéus, M. (2020a). Collecting digital research data through social media platforms: can ‘scientific social media’ disrupt entrepreneurship research methods? . In W. B. Gartner & B. Teague (Eds.), Research Handbook of Entrepreneurial Behavior, Practice, and Process. Edward Elgar Publishing.
1.5 Att gå mellan ideal teori och komplex praktik
DAS handlar om att överbrygga mellan teoretiska ideal och en komplex praktik. I ena änden finns forskningens språk och modeller, i den andra änden vardagens ofullkomliga men rikt varierade verklighet. En användbar forskningstradition här är så kallad ”designforskning”, som erbjuder ett mellansteg genom att rekommendera att vi skapar designprinciper som kan testas och förbättras. I DAS blir dessa principer konkreta i form av uppdrag och taggar som samlas i innehållspaket och prövas i cykler. Nobelpristagaren Herbert Simon, som var den som grundade designforskning som tradition för runt 50 år sedan, skrev om de skapade tingens vetenskaper – ”the sciences of the artificial”. Just den idén fångar det vi gör när vi prototypar beteenden i verkliga miljöer.
En annan användbar tankefigur från designforskningen är förkortningen CIMO som står för Context, Intervention, Mechanisms och Outcome. Vi behöver fråga oss vad som bör göras (Intervention) i vilken kontext (Context) för att skapa vilka effekter (Outcome) och varför detta troligen fungerar (Mechanims). När många prövar liknande uppdrag i olika kontexter uppstår då jämförbarhet utan att vi förlorar lokala nyanser. Analysen ger då inte bara en lista av observationer, utan också förslag på designprinciper som går att ta med sig vidare till andra kontexter. Figur 1.5 nedan visar en cirkel från teori till praktik och tillbaka, som beskriver vad vi gör när vi arbetar med DAS, och där varje varv skärper både våra designprinciper och vårt handlag.
Figur 1.5. Hur designprinciper överbryggar mellan idealbild och verklighet.
Läs mer:
Denyer, D., Tranfield, D., & Van Aken, J. E. (2008). Developing design propositions through research synthesis. Organization Studies, 29(3), 393-413.
Lackéus, M. (2021). Den vetenskapande läraren. Kapitel 6.
Romme, A. G. L., & Endenburg, G. (2006). Construction principles and design rules in the case of circular design. Organization Science, 17(2), 287-297.
Simon, H. A. (2019). The sciences of the artificial, 3rd edition reissued. MIT press.
1.6 Finkornig blandning av eget lärande med värdeskapande för andra
Det som gör DAS särskilt kraftfullt är den finkorniga blandningen av eget lärande och värdeskapande för andra. När människor varje vecka gör något litet som betyder något för någon annan, och samtidigt reflekterar skriftligt över hur det gick och kändes, uppstår en balans som många vanligtvis saknar i sitt arbete. Balansteorin, work–learn balance, beskriver vad som händer när lärandet inte ligger vid sidan av produktionen utan inträder i själva görandet. I praktiken innebär det att både kompetens och kvalitet ökar, därför att man får syn på de små mekanismerna som gör skillnad.
Tyvärr tenderar många organisationer att vara obalanserade. Medarbetare förväntas skapa värde men hinner sällan lära sig på ett strukturerat sätt, eller så erbjuds läraktiviteter som inte kopplas till de faktiska vardagssysslorna i arbetet. Med DAS vävs dessa två trådar ihop i en rytm som är rimlig: små uppdrag, kort reflektion, gemensam läsning och justering. I figur 1.6 nedan visas work–learn balance. Figuren illustrerar varför utrymme för reflektion i stunden är en nödvändig, inte lyxig, del av arbetet.
Figur 1.6. Work-learn balance i vardagen.
Läs mer:
Lackéus, M. (2021). Den vetenskapande läraren. Kapitel 3, 6 och 13.
Lackéus, M. (2022). Den värdeskapande eleven. Kapitel 5.
Lackéus, M. (2023). Work-learn balance – a new concept that could help bridge the divide between education and working life? Industry and Higher Education, 38(2), 177-190.
1.7 En lagomvetenskaplig gyllene medelväg
DAS erbjuder en gyllene medelväg mellan två ytterligheter som båda har sina problem. På den ena sidan finns rigida enkäter som jagar en generell sanning men ofta missar sammanhang och komplexitet. På den andra sidan finns personliga erfarenheter som bär värdefulla nyanser men riskerar att bli idiosynkratiska och svårdelade. Det som ofta saknas i organisationers vetenskapande är just datainsamlingen som binder ihop vardagsgörande med analysbar evidens. Utan starka data blir analysen skör, hur begåvad den än är.
En lagomvetenskaplig väg kräver därför att de som är nära verkligheten leder arbetet. Studieledare behöver ett lätt men tydligt hantverk för att designa uppdrag, svara på reflektioner och facilitera kollektiv analys. Då uppstår ett system där kunskap inte stannar i huvuden eller filer på en server, utan ger upphov till beslut som märks i vardagen. Figur 1.7 visar en fortsatt jämförelse mellan enkäter, intervjuer och DAS, nu utifrån aspekter som vetenskapsfilosofi, datainsamlingsmetod, styrning, analys och studiemetodik. Det handlar dock inte om att ersätta intervjuer och enkäter, utan om att tillföra en metod som gör det praktiska möjligt och vetenskapligt användbart.
Tabell 1.7. DAS är en lovande mellanväg mellan rigida generella sanningar och vaga personliga erfarenheter.
| Dimensionera | Intervjuer | Designed Action Sampling / VV-metoden | Enkäter |
| Vetenskapsfilosofi | Vag subjektivism | Kritisk realism | Rigid objektivism |
| Datainsamlingsmetod | Muntliga samtal | Digitalt faciliterad upplevelseinsamling | Digitala enkäter och statistik |
| Analysfokus | Text | Text och siffror | Siffror |
| Styrmodell | Bottom-up-idéer från enskilda medarbetare | Lärledarskap på mellannivå | Top-down-styrning |
| Studiemetod | Beskrivning av socialt konstruerad mening | Aktivt skapande av händelser som blottlägger mekanismer | Passiv observation av fakta och regelbundenheter i siffror |
Läs mer:
Lackéus, M. (2021). Den vetenskapande läraren. Kapitel 1.
1.8 Hur arbetar man egentligen vetenskapligt
Att arbeta vetenskapligt i praktiken är mindre mystiskt än många tror, men det kräver disciplin. Man börjar med att formulera en prövbar hypotes eller fråga, följer en systematik där handlingar och observationer hänger ihop, dokumenterar på ett sätt som andra kan förstå, förhåller sig pragmatiskt till vad som faktiskt fungerar i en viss kontext, analyserar med både öppna ögon och tydliga kriterier och fortsätter uthålligt över tid, i flera varv.
I DAS översätts detta till ett arbetssätt som människor orkar bära: uppdrag med klar intention, reflektioner direkt efter handling, snabb dialog som fördjupar, analys som kombinerar mängd och mening och beslut som verkligen prövas nästa vecka. När man gör så blir vetenskap inte något som händer långt borta, utan ett språk och en rytm som tillhör arbetet självt. Figur 1.8 sammanfattar dessa principer, och visar hur de sex byggstenarna stödjer varandra. När principerna sitter i ryggen, blir varje cykel enklare att leda och resultaten tydligare att använda.
Figur 1.8. Sex principer för att arbeta vetenskapligt i vardagen.
Läs mer:
Lackéus, M., Sävetun, C., & Westlund, C. (2020). Lärares vetenskapliga lärande med IT‐stöd – vad, varför, hur?
Lackéus, M. (2021). Den vetenskapande läraren. Kapitel 5-7.
1.9 IT-stöd för att göra ”lagomvetenskapligt” arbete genomförbart
Det är i steg två och tre av DAS-arbetet som verkligheten gör sig påmind. Att fånga hundratals korta reflektioner precis när något händer, koppla dem till tydliga uppdrag och taggar, svara snabbt som studieledare i ett mänskligt tonläge och samtidigt kunna analysera mönster på ett rättvist sätt är praktiskt taget omöjligt med mejltrådar, anonyma enkätformulär och delade dokument på en gemensam filserver.
Därför utvecklade vi ett särskilt IT-stöd för vetenskapandet i vardagen, en sorts ”vetenskaplig social media” som vi kallar LoopMe. Plattformen gör tre saker på en gång: den sänker tröskeln att agera och reflektera genom enkla prompter och mobil åtkomst, den bevarar den förtroliga dialogen mellan studieledare och deltagare så att kvaliteten i materialet växer, och den ger analysvyer som binder ihop berättelsernas djup med siffrornas överblick. I praktiken betyder det att uppdrag och taggar kan designas som innehållspaket, att reflektioner kommer in i stunden med känsloskattning och att kommentarer håller rytmen levande. När materialet sedan ska läsas finns översikter, värmekartor och citatkluster som gör det möjligt att se orsak och verkan utan att tappa kontext.
Det går förstås att pröva DAS utan LoopMe. Många har gjort det. Det vi ofta hör är dock att enkäter saknar den relationella återkopplingen och att gemensamma dokument snabbt blir oöverblickbara. LoopMe löser inte allt, men det gör det lagom enkelt att arbeta vetenskapligt. Vi kallar det därför för att arbeta ”lagomvetenskapligt” – praktiskt, spårbart och etiskt hanterbart, med tydliga ramar för anonymisering och åtkomst. Figuren visar hur flödet ser ut från digital reflektion kring uppdrag till kollektiv analys, och illustrerar varför ett samlat digitalt stöd behövs för att göra DAS möjligt i större skala.
Figur 1.9. Fyrstegsmodell för hur arbetet med DAS sker via användande av en Vetenskaplig Social Media-plattform som Loopme.
Läs mer:
Lackéus, M., Sävetun, C., & Westlund, C. (2020). Lärares vetenskapliga lärande med IT‐stöd – vad, varför, hur?