Varför ska vi forska i vårt eget arbete? Vi har ju redan fullt upp. Schemat är pressat, inkorgen växer, besluten väntar. Ändå finns där ibland ett litet motstånd inuti – en känsla av att vi missar något viktigt. Att vi gör massor av saker, men inte alltid lär på djupet av det vi gör. Att våra möten, rutiner och projekt sällan leder till den där långsamma, insiktsfulla förståelsen som förändrar något på riktigt.
Tänk om lösningen inte är ännu ett utvecklingsprojekt, utan ett nytt sätt att se på vardagen. Tänk om forskningsmetodikens kraft inte bara behöver bo på universitetet, utan också kan få vara med i helt vanliga organisationers kaffepauser, kundbesök, klassrum eller samtal mellan kollegor. Vetenskapande handlar då inte om att skriva långa rapporter, utan om att stanna upp, titta närmare, reflektera på djupet kring varför det gick som det gick och dela bilden med kollegor.
Forskningsmetoden Designed Action Sampling (DAS) är som ett mikroskop. Inte ett med linser och provrör, utan ett som riktas mot vardagens små händelser. Då får vi nya perspektiv på vardagen. Ett samtal som gick bättre än väntat, en rutin som inte längre fungerar, en oväntad idé som fick fäste. När många tittar i det mikroskopet samtidigt uppstår något nytt – ett kollektivt lärande som både känns och syns, och som ger bättre verksamhet. Vardagen blir till ett laboratorium för utveckling, och medarbetarna blir beforskare av sin egen praktik.
Den här handboken handlar om hur man kan bygga en sådan kultur – hur känslor, handlingar och insikter kan vävas samman till ”lagom”-vetenskapligt lärande mitt i arbetets puls, och hur vardagen kan bli lite mer meningsfull när vi lär oss att se på den med forskarens skärskådande och nyfiket uppskattande blick.
Den första idén bakom DAS var enkel. Låt människor göra små, designade handlingar i sin verklighet, be dem skriva några rader direkt efteråt om varför det gick som det gick och hur det kändes, och analysera sedan mönstret tillsammans. Känslor spelar en nyckelroll därför att de fångar energi och friktion i stunden, innan tiden hinner förvränga minnet.
Med åren har tiotusentals deltagare i olika sektorer provat detta sätt att arbeta, från utbildning och socialtjänst till vård, industri och offentlig förvaltning. Poängen är densamma överallt: små handlingar, tät reflektion, gemensam analys och snabba beslut. Detta gör utveckling mer synlig, mer effektfull och mer hanterbar. I detta första introduktionskapitel berättar jag hur DAS används och vad som händer när en organisation börjar arbeta så. Du kommer få höra om hur vardagsnära datainsamling blir möjlig trots stress och press, hur tillit byggs när man svarar snabbt på reflektioner, och hur ledare får underlag som faktiskt leder till förbättrad verksamhet.
1.1 Hur en DAS-studie går till
En DAS-studie[1] rör sig i tre tydliga steg som knyter ihop handling och lärande, se figur 1.1 nedan. Först kommer designen, där en liten grupp studieledare bestämmer sig för en verksamhetsnära angelägen fråga att utforska och omvandlar den till ett fåtal prövbara uppdrag och ett lagom antal så kallade ”taggar” för olika effekter och utfall. Därefter följer görandet, där deltagare i sin vanliga vardag utför uppdragen och direkt efteråt skriver korta reflektioner, väljer bland en uppsättning taggar och markerar känsloläge. Under tiden svarar studieledarna på dessa reflektioner, gärna snabbt, speglar det som sagts och kanske ställer en nyfiken följdfråga. Det tredje steget är analysen, när materialet läses i både ”satellitvy” och ”gatuvy”, mönster synliggörs och beslut tas för nästa cykel. Sammantaget kan alla som deltar i detta arbete sägas vara beforskare av egna vardagen.
Roller och ansvar är enkla: studieledare designar, kommenterar och faciliterar analys; deltagare gör och reflekterar; chefer ger legitimitet och tar emot underlag för beslut. Varje steg är medvetet förenklat för att sänka trösklarna, men tillräckligt strukturerat för att skapa struktur i lärandet och generera data av hög kvalitet. I kapitlet återkommer vi till detaljerna, men här räcker det att minnas tre ord: designa, gör, analysera. I figur 1.1 syns hur flödet hänger ihop.
Figur 1.1. Arbetsprocessens tre steg (figur från Lackéus, 2021, s.73)
Läs mer:
Lackéus, M. (2021) ”Den vetenskapande läraren”, kapitel 4.
1.2 Vad DAS används till och av vem
DAS är ett sätt att förvandla vardagligt arbete till lärande som går att analysera och agera på. Metoden används av ledare som vill fatta beslut på mer levande underlag, av medarbetare som vill utvecklas i sitt arbete och av organisationer som vill bygga en kultur där man lär gemensamt av små steg i vardagen. Praktiska exempel kan handla om chefer som vill få fart på tvärfunktionellt samarbete, coacher som stöttar team i förändringsarbete, socialtjänster som utvecklar olika tjänsteprocesser, och lärare som vill göra skolutveckling eller elevers lärande mer synligt.
I alla dessa exempel blir reflektioner i stunden ett sätt att få syn på mönster som annars förblir osynliga. Möjligheten att kombinera korta texter med taggar och känsla gör att både berättelser och siffror bidrar. Här finns en viktig demokratipoäng – kraften i vetenskaplig metodik behöver inte vara förbehållen forskare i akademin. När många kan delta i små experiment, läsa reflektioner tillsammans och besluta om nästa steg, förflyttas styrkan i forskningsmetoder närmare praktiken. Alla får vara med. Se figur 1.2 som visar typiska användargrupper.
Tabell 1.2. Några typiska användargrupper för DAS.
| Studenter / elever | Medarbetare | Forskare |
| Välmående / hälsa Konflikthantering Prao / SYV i skolan Praktik Handlingsbaserad pedagogik Yrkesutbildning Lärarutbildning LIA – Lärande i Arbete Entreprenörsutbildning Marknadsföring | SWOT-analyser Strategiarbete Coachning Motiverande samtal Projektuppföljning Verksamhetsutveckling Stöd vid arbete med vetenskaplig grund Kompetensutveckling Kvalitetsarbete Lärande organisation | Effektstudier Följeforskning Attitydundersökningar Aktionsforskning |
Läs mer:
Lackéus, M. (2025) ”Designed Action Sampling: Investigating emotional action through micro-reflections”. Bokkapitel under framtagande för antologi om vetenskapsmetodik
Lackéus, M. (2021) ”Den vetenskapande läraren”. 10 olika exempel i vinjettrutor genom hela boken.
Lackéus, M. (2025). “I have All the Feelings”: Navigating the Emotional and Practical Challenges of Research Method Innovation in Entrepreneurship Education ECSB 3E, May 20-22, Munich.
1.3 Några olika genomförda DAS-studier
DAS har vuxit fram genom verkliga studier i många olika miljöer, där varje sammanhang har slipat metodiken ytterligare. Låt oss titta på några konkreta exempel. I en serie studier om den pedagogiska idén värdeskapande lärande prövades hur känsloladdade uppdrag för elever och studenter påverkar deras engagemang och kunskapsutveckling. De många korta reflektionerna – totalt 11.000 reflektioner samlades in – gjorde nyanser synliga i en helt annan skala än intervjuer kan erbjuda.
Forskaren Jonas Boströms arbete med “hajstudien” – där DAS-metodiken liknades vid att sensorer fästs på ”hajarna”, i detta fallet förändringsledarna – blev ett exempel på hur olika försök att införa patientnära vård i hälso- och sjukvården kan bli mer eller mindre framgångsrika.
I Åstorps kommun har utbildningsförvaltningen använt DAS för att följa och förbättra olika delar av verksamheten, där de har publicerat lärdomar om vad som skapar rörelse i praktiken. Uddevallas kommun har genomfört stora lässtudier som visade hur uppdrag och återkoppling kan driva både resultat och stolthet, något som också uppmärksammades externt via utmärkelsen Guldtrappan.
Utvecklingsledare i Hässleholms kommun utvecklade praktiknära systematiskt kvalitetsarbete med en rytm som håller över tid. Forskaren Leigh Morland följde caféägare som prövade konkreta sätt att arbeta med kompostering. Förskollärare i flera kommuner har använt DAS för att gemensamt utforska hur bemötande och ledarskap påverkar barns trygghet och delaktighet. Socionomer har använt DAS för att systematiskt följa hur förändrade arbetssätt påverkar relationer, arbetsbelastning och professionellt omdöme.
Dessa exempel visar på en stor bredd i hur DAS har tillämpats. Samtidigt är det samma enkla struktur som i alla dessa fall gör det möjligt att förstå orsak och verkan i levande miljöer. Se figur 1.4 med tre omslag som sätter några av studierna i blickfånget.
Figur 1.3. Tre exempelstudier som bygger på DAS.
Läs mer:
Boström, J. (2025). Designing for Quality Emergence in Healthcare–Reflection and Action Mid Sweden University].
Boström, J., Heimer, M., & Lilja, J. (2025). Emergence of learning and quality-using scientific social media facilitating a complex adaptive space in healthcare. Journal of Health Organization and Management, 39(9), 266-283.
Brandt, P., & Viebke, H. (2023). Elever läser – en studie av lässatsning med hjälp av Skolverkets lärmodul. In S. k. FoU Skola (Ed.), SYNTES23 – Utvecklingsartiklar från lärarnas skolutvecklingskonferens 2023.
Lackéus, M. (2020). Comparing the impact of three different experiential approaches to entrepreneurship in education. International Journal of Entrepreneurial Behavior & Research, 26(5), 937-971.
Lackéus, M. (2021) ”Den vetenskapande läraren”. 10 olika exempel i vinjettrutor genom hela boken.
Magnusson, A., Lackéus, M., Ohlsson, K., & Holmén, P.-E. (2023). Praktiknära SKA-arbete: En ny modell för ett mer meningsfullt och mer vetenskapligt systematiskt kvalitetsarbete
Morland, L., & Lever, J. (2024). Turn the handle everyday: developing circular practices in hospitality through auto action learning. Action Learning: Research and Practice, 1-19.
Viebke, H. (2020). Vilken effekt kan programmeringsundervisning ha på elevers lärande enligt lärarna själva? En effektstudie av möjligheter och utmaningar med programmeringsundervisning. Leda & Lära, In press.
1.4 Vad uppnås med DAS som inte annars går
Många organisationer känner igen trögheten i traditionella metoder för att följa upp och analysera verksamheten. Enkäter kommer sent och saknar ofta kontext. Intervjuer ger djup men är svåra att skala brett. Observationer kräver stora mängder tid och tolkas först i efterhand. Analysen blir därmed tung, resultaten landar glest och deltagarna upplever sällan att deras insats synliggörs eller gör skillnad.
DAS angriper dessa trögheter genom att flytta datainsamlingen till stunden då något avgörande faktiskt sker och knyta den till konkreta handlingar som flera kan pröva parallellt. Till skillnad från många andra metoder börjar DAS inte med mätetal för uppföljning, utan med medvetet designade prövbara handlingar som antas kunna skapa värde i praktiken. Då får deltagare mer stöd i vardagen, eftersom konkreta handlingar beskrivs, skrivandet gör tänkandet synligt och kommentarerna fördjupar. För chefer innebär det en löpande ström av mikroinsikter som kan omsättas i små, tydliga beslut utan att vänta på nästa tjocka rapport som få ändå läser. För organisationer innebär det en lärandekultur där gemensamma mönster syns tydligare och där framsteg, hinder och risker blir delade fenomen, inte individuella bördor.
Det är denna kombination av tempo, förankring och analyserbarhet som saknas i mycket annat utvecklings- och uppföljningsarbete. DAS gör det möjligt att pröva många små förändringar parallellt, vilket sänker risken och ökar takten jämfört med mer traditionellt projektarbete. Glappet mellan handling och analys stängs, vilket gör att skrivande inte blir torr dokumentation i efterhand, utan i stället synliggör professionellt omdöme. I stället för uppföljning av effekter får vi medföljning på utvecklingsresan. Vi får bättre effekt av utvecklingsinsatser, effekter som också syns tydligare. Analys blir till en kollektiv praktik snarare än ett expertmoment, vilket ökar både ägarskap och användbarhet i beslutsfattandet.
1.5 DAS som överbryggning mellan teori och praktik
Trots god tillgång till forskning och generella modeller har många verksamheter svårt att röra sig mellan teoretisk forskningsbaserad kunskap (”vetenskaplig grund”) och förändringar som fungerar väl i en komplex vardag (”beprövad erfarenhet”). I ena änden har vi alltså forskningens abstrakta språk och modeller, i andra änden har vi vardagens rikt varierade verklighet. Två skilda världar.
En användbar metodtradition här är så kallad designforskning, som erbjuder ett mellansteg mellan teori och praktik. Denna tradition rekommenderar att vi skapar designprinciper som kan testas och förbättras stegvis. Det är precis detta vi gör med DAS. Designprinciper görs konkreta i form av uppdrag och taggar som samlas i innehållspaket och prövas i så kallade beforskningar – återkommande, vardagsnära undersökningar av den egna praktiken. Designpionjären Herbert Simon, som lade grunden till designforskning för runt 50 år sedan, beskrev detta som de skapade tingens vetenskaper – ”the sciences of the artificial”. När vi prototypar beteenden i verkliga miljöer via DAS så ägnar vi alltså åt design. DAS som designpraktik blir då ett fungerande sätt att kombinera teori och praktik genom prövning, reflektion och analys i verkliga sammanhang, se figur 1.5 nedan.
En annan användbar tankefigur från designforskningen är förkortningen CIMO som står för Context, Intervention, Mechanisms och Outcome. Vi behöver fråga oss vad som bör göras (Intervention) i vilken kontext (Context) för att skapa vilka effekter (Outcome) och varför detta troligen fungerar (Mechanisms). När många prövar liknande uppdrag i olika kontexter uppstår då jämförbarhet utan att vi förlorar lokala nyanser. Analysen ger då inte bara en lista av observationer, utan också förslag på designprinciper som går att ta med sig vidare till andra kontexter.
Läs mer:
Denyer, D., Tranfield, D., & Van Aken, J. E. (2008). Developing design propositions through research synthesis. Organization Studies, 29(3), 393-413.
Lackéus, M. (2021). Den vetenskapande läraren. Kapitel 6.
Romme, A. G. L., & Endenburg, G. (2006). Construction principles and design rules in the case of circular design. Organization Science, 17(2), 287-297.
Simon, H. A. (2019). The sciences of the artificial, 3rd edition reissued. MIT press.
Figur 1.5. Hur designprinciper överbryggar mellan idealbild och verklighet inom utbildning (figur från Lackéus, 2021, s.117).
1.6 DAS ger finkornigare blandning av eget lärande med värdeskapande för andra
I många organisationer separeras lärandet från vardagens värdeskapande för andra – kunder, brukare, elever eller andra som verksamheten finns till för – trots att det är just i det dagliga arbetet som de viktigaste lärdomarna uppstår. Det som gör DAS särskilt kraftfullt är att metoden ger oss en finkornigare blandning av eget lärande (”learn”) med värdeskapande för andra (”work”). När människor varje vecka prövar något litet, gärna nytt, som betyder något för någon annan, och samtidigt reflekterar skriftligt över hur det gick och vilka insikter som gjordes, så uppstår en balans som många tyvärr annars saknar i sitt arbete. Denna balans har vi tidigare saknat ett begrepp för. Jag har valt att kalla det för att ha en god work–learn balance. Det handlar om vad som händer med oss människor när lärandet inte ligger vid sidan av produktionen, utan vävs in i själva görandet. Med en god work-learn balance ökar både motivation, kompetens och kvalitet. Det blir roligare på jobbet när vi oftare får syn på de små mekanismerna som gör stor skillnad i våra försök att hjälpa andra.
Tyvärr tenderar många organisationer att vara obalanserade ur detta perspektiv. Medarbetare förväntas skapa värde men hinner sällan lära sig på ett strukturerat sätt, eller så erbjuds läraktiviteter som inte kopplas till de faktiska vardagssysslorna i arbetet. Med DAS vävs dessa två trådar ihop i en rytm som är rimlig. Små uppdrag, kort mikroreflektion, gemensam läsning och justering. I figur 1.6 nedan visas idén om work–learn balance. Figuren illustrerar varför lärande reflektion i vardagen är en nödvändig del av arbetet snarare än en lyx vi inte har tid med. I DAS är reflektion i stunden inte en paus från arbetet, utan en medvetet designad del av hur arbete ska fungera.
Figur 1.6. Work-learn balance i vardagen.
Läs mer:
Lackéus, M. (2021). Den vetenskapande läraren. Kapitel 3, 6 och 13.
Lackéus, M. (2022). Den värdeskapande eleven. Kapitel 5.
Lackéus, M. (2023). Work-learn balance – a new concept that could help bridge the divide between education and working life? Industry and Higher Education, 38(2), 177-190.
1.7 En gyllene medelväg mellan siffror och text
DAS erbjuder en gyllene medelväg mellan två ytterligheter. Många verksamheter famlar mellan å ena sidan krav på mätbarhet och uppföljning, och å andra sidan en vardag som är för komplex för att låta sig fångas i enkla siffror. På den ena sidan finns rigida enkäter och mätetal (”siffror”) som jagar en generell objektiv sanning men ofta missar sammanhang och komplexitet. På den andra sidan finns personliga erfarenheter som samlas in genom muntliga subjektiva samtal via exempelvis intervjuer och mötesprotokoll (”text”), men som sällan låter sig spridas eller jämföras bredare.
DAS bidrar till organisationers lärande med just en metod som binder ihop siffror med text – matematiskt analyserbar statistik kombineras med skriftligt nedtecknad klokskap från vardagen. Detta är förankrat i den vetenskapsfilosofiska inriktningen kritisk realism. Kritiska realister menar att det finns verkliga mekanismer som påverkar vad som händer i praktiken, men att vi bara kan förstå dem genom ofullständiga observationer i specifika sammanhang. När vi via DAS lyckas kombinera siffror och text får vi lättare syn på sådana mekanismer, och då stärks analysen och därmed lärandet. Utan starka data blir analysen i stället svag, hur rigoröst den än görs. Med skräpdata får vi nämligen skräpanalys, som vi kommer se i kapitel 6.
DAS som medelväg handlar om att låta dem som är nära verklighetens vardag leda arbetet med att samla in både siffror och text. Studieledare får tillgång till enkla och tydligt beskrivna procedurer för att designa uppdrag, bjuda in till reflektion och leda kollektiv analys. Figur 1.7 visar en jämförelse mellan enkäter, intervjuer och DAS, utifrån aspekter som vetenskapsfilosofi, datainsamlingsmetod, styrning, analys och studiemetodik. DAS handlar dock inte om att ersätta samtal och enkäter, utan om att tillföra en metod som förenar skilda perspektiv. Vi återkommer till denna jämförelse i slutet av kapitel 3.
Tabell 1.7. DAS är en lovande mellanväg mellan rigida generella sanningar och vaga personliga erfarenheter.
| Dimension | Intervjuer | DAS | Enkäter |
| Vetenskaps-filosofisk bas | Vag subjektivism | Kritisk realism | Rigid objektivism |
| Datainsamlings-metod | Muntliga samtal | Digitalt faciliterad upplevelse-insamling | Digitala enkäter och statistik |
| Analysfokus | Text | Text och siffror | Siffror |
| Styrmodell | Bottom-up-idéer från enskilda medarbetare | Lärledarskap på mellannivå | Top-down-styrning |
| Studiemetod | Beskrivning av socialt konstruerad mening | Aktivt skapande av händelser som blottlägger mekanismer | Passiv observation av fakta och regelbunden-heter i siffror |
Läs mer:
Lackéus, M. (2021). Den vetenskapande läraren. Kapitel 1.
1.8 Hur beforska vardagen lagom-vetenskapligt?
Genom världshistorien har vetenskaplig metod bidragit till fler hållbara förbättringar än något annat arbetssätt. Ingen annan metod har bidragit mer till ökad livskvalitet, hälsa och säkerhet. Sedan Francis Bacons tid (1561–1626) har vi fått uppleva 400 år av vetenskaplig revolution. Ändå är det ytterst sällan vetenskaplig logik genomsyrar vardagens organisationer.
Traditionellt vetenskapande kräver tid, kompetens och strukturer som få verksamheter utanför akademin förfogar över i det dagliga arbetet. DAS utvecklades för att råda bot på detta och göra den vetenskapliga logiken mer ”lagom”. Tillräckligt rigorös för att vara tillförlitlig, men tillräckligt enkel för att fungera i en tidspressad vardag. Detta kallar vi för att arbeta lagom-vetenskapligt, eller att beforska sin vardag. Vi återkommer till begreppsfrågor i kapitel 10 när vi går igenom kända beforskare genom tiderna, från forntida Egypten och framåt, och sätter ord på vem som i grunden är en beforskare.
Att arbeta vetenskapligt är i praktiken mindre mystiskt än många tror, men det kräver disciplin. Man börjar med att formulera en prövbar hypotes eller fråga, utifrån en systematik där handlingar och observationer hänger ihop. Sedan prövar man genom ett systematiskt experimenterande i vardagen, dokumenterar på ett sätt som andra kan förstå, förhåller sig pragmatiskt till vad som faktiskt fungerar i en viss kontext, analyserar med både öppna ögon och tydliga kriterier och fortsätter uthålligt över tid, i flera varv.
I DAS översätts detta till ett arbetssätt som människor orkar bära. Uppdrag med klar intention, reflektioner direkt efter handling, snabb dialog som fördjupar, analys som kombinerar mängd med mening och beslut som verkligen prövas nästa vecka. Då blir vetenskapande inte något som händer långt borta eller bara i akademierna, utan ett språk och en rytm som tillhör arbetet självt. Figur 1.8 sammanfattar dessa principer, och visar hur sex vetenskapliga principer stödjer varandra. När principerna sitter i ryggraden blir varje beforskning enklare att leda och resultaten tydligare att använda.
| Att beforska vardagen lagomvetenskapligt handlar om att arbeta… | |
| …hypotesprövande | Hur prövar vi om idén fungerar i praktiken? |
| …systematiskt | Många medarbetare prövar samma idéer samtidigt. |
| …dokumenterande | Alla medarbetare reflekterar på djupet kring utfall. |
| …pragmatiskt | Fungerar detta för just mig och mina kollegor? |
| …analyserande | Leta efter mönster, likheter, skillnader, insikter. |
| …uthålligt | Gör mer av det som fungerar, mindre av det som inte fungerar. |
Figur 1.8. Sex principer för att beforska vardagen lagom-vetenskapligt.
Läs mer:
Lackéus, M., Sävetun, C., & Westlund, C. (2020). Lärares vetenskapliga lärande med IT‐stöd – vad, varför, hur?
Lackéus, M. (2021). Den vetenskapande läraren. Kapitel 5-7.
1.9 IT-stöd för att göra lagom-vetenskapligt arbete genomförbart
Det är i steg två och tre av DAS-arbetet som verkligheten gör sig påmind. Att fånga hundratals korta reflektioner precis när något händer, koppla dem till tydliga uppdrag och taggar, svara snabbt som studieledare i ett mänskligt tonläge och samtidigt kunna analysera mönster på ett rättvist sätt är praktiskt taget omöjligt med mejltrådar, anonyma enkätformulär och delade dokument på en gemensam filserver.
Därför utvecklade vi ett särskilt IT-stöd för vetenskapandet i vardagen, en sorts ”Scientific Social Media” (SSM) som vi kallar Loopme (se www.loopme.se). En SSM-plattform gör tre saker på en gång: den sänker tröskeln att agera och reflektera genom enkla prompter och mobil åtkomst, den bevarar den förtroliga dialogen mellan studieledare och deltagare så att kvaliteten i materialet växer, och den ger analysvyer som binder ihop berättelsernas djup med siffrornas överblick. I praktiken betyder det att uppdrag och taggar kan designas som innehållspaket, att reflektioner kommer in i stunden med känsloskattning och att kommentarer håller rytmen levande. När materialet sedan ska läsas finns översikter, värmekartor (översikter som visar var det händer mycket eller lite) och citatkluster (grupper av återkommande formuleringar) som gör det möjligt att se orsak och verkan utan att tappa kontext.
Det går förstås att pröva DAS utan ett SSM-stöd som Loopme. Många har gjort det. Det vi ofta hör är dock att enkäter saknar den relationella återkopplingen och att gemensamma dokument snabbt blir oöverblickbara. Loopme löser inte allt, men det gör det lite mer lagom enkelt att arbeta vetenskapligt – praktiskt, spårbart och etiskt hanterbart, med tydliga ramar för anonymisering och åtkomst. Figuren visar hur flödet ser ut från digital reflektion kring uppdrag till kollektiv analys, och illustrerar varför ett samlat digitalt stöd underlättar i arbetet med att göra DAS möjligt i större skala.
Figur 1.9. Fyrstegsmodell för hur arbetet med DAS sker via användande av en Vetenskaplig Social Media-plattform som Loopme.
Läs mer:
Lackéus, M., Sävetun, C., & Westlund, C. (2020). Lärares vetenskapliga lärande med IT‐stöd – vad, varför, hur?
[1] Tidigare kallades DAS för VV-metoden – ”Värdeskapande Vetenskapande” (se Lackéus, 2021). Dock var det ett alltför abstrakt och komplicerat begrepp. DAS verkar fungera bättre.